Mäns mode kommer med modernitetens genomslag att bli mer uniformt än vad det tidigare varit: kostymen införs under det tidiga 1800-talet som en relativt statisk och uniform kostym för alla män, oberoende av klass. Under de följande 200 åren kommer denna kostym att förändra sig relativt lite, emedan kvinnors mode efter 1800 fortsätter att vara mer varierat och föränderligt. I takt med att mäns mode blir mer statiskt kommer en viss modekritik att också artikuleras - och denna kritik riktar sig mot kvinnors mode som flyktigt, föränderligt och uppseendeväckande. Denna kritik är nära kopplad till en utbredd misogyn diskurs som tar form under det sena 1800-talet och som lyfter fram kvinnan som en andrahet, som det andra könet, i relation till mannen som mänsklig norm.